Slitage

Min arbetskamrat har haft huvudvärk varje dag i flera veckor. Även om hon har tagit smärtstillande så har det aldrig släppt helt. Nu är hon helt sjukskriven i två veckor. Inte utan att jag blir orolig för hennes skull. Jag har iofs väntat på detta en längre tid. Min kollega är den mest pålästa person jag träffat. Arbetsmyra, tänkare, snällheten själv, alltid bäst i klassen och kontrollfreak. Jag är mycket förtjust i min kollega, hon vill alla väl samtidigt som hon vill att rätt ska vara rätt. Hon är helt medveten om dessa drag hos sig själv, men det betyder inte att förmågan att ändra sig finns. Jag oroar mig för att hon ska bli sjuk på riktigt, lång tid.

Jag har nämligen en annan väninna som alltid varit en otroligt rekorderlig och kapabel kvinna. Skött hem, familj, förhållande, vänner och både sitt och sin chefs arbete på ett ypperligt sätt. Ignorerat alla tecken på sjukdom, trötthet eller vilobehov. Tills en dag när hennes kropp strejkade. Hon kunde inte ens ta sig ur sängen, knappt tala. Hennes hjärna och kropp hade kollapsat som en gammal misskött skrotbil. Idag flera år senare är hon fortfarande sjukskriven på grund av hur hon misshandlat sin kropp och sitt sinne. Hon har alltid varit en av mina stora förebilder; klok, varm, rolig och en riktig vän. Idag har hon och hennes familj flyttat ut på landet, in i skogen, tystnaden. Fortfarande är hemmet oklanderligt och familjen välskött, men det går långsammare. Hennes terapi idag är att klyva och lava ved, åka skidor, promenera och vara nära sin familj. Minsta period av stök, besök eller infektioner tippar balansen, men hon har hittat ett sätt att återta den, på sitt sätt, så att kroppen och sinnet kan må bra.

Jag får väl erkänna att jag inte är speciellt duktig på att lyssna på min egen kropp, men jag har alltid tänkt att jag är typen som aldrig blir utbränd. Dels för att jag sett vad som hände min väninna, men också för att jag känner mig stark och duglig. Döm om min förvåning när en ny kollega som arbetat många år på en vårdcentral gav mig en helt annan bild. "Du är urtypen för de som bränner ut sig. Positiv, engagerad och säger aldrig nej. Du ska passa dig väldigt noga." Jag tror faktiskt att det var så nära en chock jag någonsin kommit. Jag gick och funderade på detta i flera veckor. Ja, jag funderar fortfarande på det 6 månader senare. De orden ringer som en varning när jag inte sköter om mig. I natt satt jag uppe till sent för att förbereda dagens arbete. Illa illa! Planera bättre, sov, jobba smart, ät ordentligt! Hamna inte med näsan tryckt mot den berömda "väggen". Så därför är det god natt nu. Sov gott!