När jag pulsade fram i snön idag tittade jag in i ett skyltfönster till ett gyrosställe. Precis samtidigt tittade den till synes grekiske kocken ut. Jag tänkte att jag nog såg lite lustig ut som gick där helt översnöad och log lite förstulet och han log ett bländande leende tillbaks. Det var ett perfekt ögonblick av medmänsklig värme. Efter det kändes snödrivorna inte lika oigenomträngliga och jag gick med lättare steg. Det leendet var precis vad jag behövde.
If you see someone without a smile give him one of yours.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar