Sim-mamma

Jag trodde alltid att jag skulle bli en fotbollsmamma. Stå och heja vid en lerig plan i alla väder. Trösta, lappa ihop skrubbade knän och köra ungar till alla möjliga småbyar som har två mål och en skock ungar som kallas ett lag. Det var jag beredd på. Så blev det inte. Mina barn spelar bara fotboll på gröningen bakom huset.

Älsta dottern är däremot - har alltid varit - väldigt förtjust i vatten. Minns när vi var på Östkusten; vårvindar, halsduk och mössa, 11 grader i vattnet. Vem var i vattnet?! Jo vår dotter!

Sen hon var 2,5 år har hon gått i simskola och nu tävlingssimmar hon. Vi har precis kommit hem ifrån en heldagstävling. Hela dagen vid en bassängkant; fuktigt, varmt, halt, hårda läktare och massor av barn. Kakelsättning är den vanligaste golv- och väggbeklädnaden i simhallar vilket skapar en akustik av Guds nåde. Ljud och oljud studsar likt geleråttor runt, runt i rummet och bombarderar mig med klibbiga ljudblobbar.

Denna gång kom jag i alla fall ihåg att ta med en kudde. Även om jag av naturen har en valvadderad bakdel så blir även denna helt mörbultad efter att ha suttit på en kaklad läktare utan ryggstöd. Ohh lovely. Fast samtidigt är det riktigt roligt och spännande. Imponeras över barnens förmåga till omstart. Idag har dottern varit med i 6 grenar där hon är i vattnet ca 40-50 sekunder i taget. Sen upp, simma av, byta baddräkt, äta lite, dricka lite och sen vänta, vänta, vänta. Ibland, beroende på hur mycket barn som är anmälda, över en timme innan det är hennes tur igen.

Dottern är så där lagom bra, utvecklas i lagom takt och kommer på en lagom placering. Har före idag aldrig stått på prispallen. Men idag, idag ljuva dag har hon stått två gånger på pallen! Två gånger och varit under 40 sek för första gången i frisim!

Vi försöker coacha henne i att bara jämföra sina egna tider mot sig själv, men det är svårt att glädjas över att ha slagit personbästa och sen inte få medalj eller plakett. Så idag var en underbar dag för henne - att få komma hem med två glänsande plaketter. Lycka lycka lycka!

Och då skakar jag av mig de klibbiga ljudblobbarna, stryker mitt fuktvarma hår ur ögonen och bara njuter av att vara sim-mamma till en lycklig sim-dotter.