I all denna snö tycker jag inte att det finns anledning att stressa fram. Går lugnt och säkert och filosoferar lite. Reflekterade lite över att pensionärerna i stora staden inte alls gör så. De plöjer fram med sina rullatorer, skriker åt folk som inte flyttar sig. Klafsar fram på sina broddar. Snarare springer än går. Det är kanske inte så konstigt. Det är ju så vi alla gör. Springer fram i livet. Stannar inte upp. Ser våra liv svischa förbi i motorvägstakt i de skyltfönster vi passerar.
Tror jag ska föreslå barnen att vi ska ta en skogstur med varm choklad och lussebullar och gå upp till vilthägnet och lägga lite äpplen. Kanske ta med primusköket och värma lite soppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar