Att få lov att göra något bra för någon annan

När vi hade scoutmöte härom veckan, var det bara vi i huset. Den andra avdelningen med miniorer skulle ha lördagsmöte och hade därför ställt in veckans möte. Min son, som är på den avdelningen, ville följa med mig till juniorerna. En kille till dök upp och blev erbjuden att stanna och vara med oss. En av de andra scoutledarna kan låta lite barsk på rösten när han tillrättavisar, men är snäll som en teddybjörn. Det är regel att om du inte har scoutskjorta på dig får du inte tända ljus i samlingsceremonin som inleder mötet. När ledaren sa till en av våra att "Du får inte tända ljuset för du har ingen skjorta" började miniorscouten gråta. Han hade inte heller någon skjorta. Miniorscouten ville hem! Jag försökte trösta honom och ringde sen hans mamma.

När hon kom och hämtade honom berättade jag att scouten blivit ledsen och vad jag trodde det berodde på. Mamman replikerar med ilska i rösten "Du kan hälsa den andra ledaren att hans mamma inte har råd att köpa en skjorta till honom". Det riktigt sved i bröstet på mig. Scoutskjortan ska stå för gemenskap och samhörighet och vara ett skydd mot att någon ska känna sig utanför på grund av vad de har råd att ha för kläder på sig. Nu blev det tvärtom. Jag gick och klurade några dagar på vad jag skulle kunna göra för familjen. Jag pratade med de andra scoutledarna och fick tipset att kontakta majblommekommittéen.

Jag avvaktade till scoutmötet veckan därpå, för jag ville se om scouten kom tillbaks eller om han blivit bortskrämd. Det hade han inte som tur var. Morgonen därefter ringde jag och fick direkt via telefon godkännande att ge en skjorta till scouten. Eftersom det är ett stort socialt stigmata i vårt samhälle att inte ha några pengar åkte jag och hämtade skjortan själv, så att familjen slapp göra det. Då skulle det vara en ensak mellan mig och familjen. Och så tänkte jag att det var svårare att tacka nej om jag kom med den till huset.

Jag hoppades att familjen skulle uppskatta gåvan och se det positivt, men jag kunde inte vara säker. Mamman i huset öppnade efter sedvanliga hälsningsfraser gick jag direkt in på mitt ärende. "Efter vad du berättade för mig i förra veckan kändes det omöjligt för mig att inte försöka göra något för att underlätta för er. Så jag har kommit för att ge den här scoutskjortan till er som en gåva ifrån scouterna."

Hon blev jätteglad och rörd och tog det precis på det sätt som jag önskat; helt igenom positivt. Dagen efter fick jag ett tack-mail om att scout-sonen blivit jätteglad. Så otroligt roligt! Ska bli så kul att se honom i den på nästa veckas scoutmöte.