Min allra käraste lilla syster ska gifta sig i april. Lycka lycka att hon träffat en underbar man att dela sitt liv med. De har fått en ljuvlig liten grabb tillsammans. Hennes blivande make är en sansad, vänlig, klok och samtidigt busig och endorfinkickande kille som jag verkligen gillar.
Ja nu till det världsliga i detta med bröllopet. Jag har fått den hedersamma uppgiften att vara tärna.
Direkt tänker jag vad tusan bubblan ska jag ha på mig? Lång och stor är jag och den andra tärnan liten och nätt, vi kommer att se riktigt gulliga ut tillsammans. Jag vill att syster yster ska välja min klänning, eller i alla fall säga sin mening om den. Det är hennes dag. Hon är den som ska stråla. Vi andra ska bara vara en vacker dekor till deras stora föreställning.
Syrran verkar inte speciellt brydd över det hela, vilket jag tycker är skönt, det ger mig ett lugn. Hon och lilla familjen är i USA fram till en månad innan. Den andra tärnan är med och de ska köpa hennes klänning där. Syrran mailade och föreslog att hon köper min också. Toppen! Vilken bra idé, då kan det vara olika modeller och samma färg eller tvärtom, eller helt lika, vilket som är ok med mig.
Men tänk om den inte passar.
Nu måste jag skicka mina verkliga mått i cm. Fy, det är inte siffror jag är bekväm att dela med mig av. Men jag skulle göra allt för min lilla syster. Och jag vet att hon gillar mig hur jag än är, men jag själv gillar inte att jag gått upp. På 10 år ca 17 kg. Vilket förfall! Nu har jag lyckats gå ner 7 kg och är glad för det, men i och med att jag också kommit igång och träna så bygger jag muskler och har avstannat i viktnedgången.
Funderar allvarligt på en av dessa förhatliga dricke-dieter. Jag har värjt mig mot denna trend in i det sista, men jag har som mål att tappa 5-10 kg till innan bröllopet och nu börjar tiden ticka iväg. Hur ska jag kunna motivera detta för barnen, när jag knappt kan motivera det för mig själv?
Om jag ska göra det måste jag göra det fullt ut? Kan jag träna om jag går på en sån diet? Det känns som att om jag gör detta så måste jag dels erkänna för alla och envar att jag är för tjock och dels måste jag stå pall för omgivningens kritik. För kritik vet jag kommer att komma.
Jag behöver någon som kan stötta mig i detta. En riktigt bra viktkompis. Hur hittar jag en sån?
Hej Ella Henrietta,
SvaraRaderaHar samma problem som du, hur hittar jag en "viktkompis"? Svårt att motivera mig själv men skulle behöva gå ner iaf 10 kilo.
Ha en bra dag
//Elin
Hej Elin!
SvaraRaderaJag vet inte hur man hittar det. Kanske måste man hitta den inne i sig själv?!? Men det är ett mer långsiktigt mål. Jag började prata med en kollega på jobbet om min vikt och att jag sliter med den och insåg att jag aldrig tidigare pratat med någon om detta. Blev en underlig aha-upplevelse att inse att jag går och bär detta helt ensam. Jag är inte väldigt överviktig och tänker väl ibland att jag inte har "rätt" att tycka att jag ska gå ner i vikt. Det har jag så klart, men jag tänker så ändå och det ska jag försöka ändra på.
Lycka till!
Hör av dig igen om du vill :)