Pensionärstidig

Idag var det dags för en av mina kollegor att disputera. 4 års hårt slit som nu blev belönat med grillning av betygsnämnd och sen fint godkännande med presenter, blommor och kramar.

Klart jag skulle gå på detta och visa min stora respekt för hennes digra arbete. Kl 08.45 stod jag utanför föreläsningssalen. Blev lite konfundersam över att det redan verkade vara folk där inne. Hade jag missuppfattat tiden och var sen? Jag gillar inte alls att vara sen. Det stod ju kl 09.00.

Smyger in och märker direkt att jag är helt fel. Smyger ut igen. En hjälpsam kvinna smyger efter och undrar var jag ska. När jag berättar tittar hon oförstående på mig. "Nä men det börjar ju inte förrän kl ett i eftermiddag". Snacka om att vara ute i god tid. Riktigt pensionärstidig. Som till allsång på skansen där människor kommer på morgonen redan och markerar sina platser.

Fast jag har gjort en ännu värre en gång. Jag kom till jobbet glad i hågen kl 06.45. Alla tittade konstigt på mig, så där så att jag torkade mig i ansiktet och undrade om jag hade tandkräm runt munnen. "Vad gör du här?" frågar en kollega. "Jag jobbar här" svarar jag. "Ja, det vet jag väl. Men vad gör du här idag?" Det visade sig att jag inte skulle arbeta, var ledig, skulle inte ens komma på kvällspasset. Så jag fick snällt cykla hem igen.

Det slår dock inte min kompis som blev bjuden på en studentfest. Han klädde på sig sin kostym, köpte vackra blommor och gick hem till flickan i fråga. Mamman öppnade. Hon var ovanligt ledigt klädd för att gå på fest. Det borde ha fått honom att haja till. Han blev inbjuden i köket. Gav blommorna till flickan, som han reflekterade över inte heller var så värst finklädd. Jaha, så satt de där i köket och småpratade. Till slut klämmer han ur sig "När kommer de andra gästerna?" Mamman och flickan tittar på varann. "Nästa vecka."
Det kan man kalla pensionärstidig av guds nåde.