Mormor doftpelargon

Sitter tyst
Ovan och nästan blyg
Inför ensamheten
Var ska jag titta
Hur ska jag sitta
Plötslig våg av självmedvetenhet
Sköljer över mig
Mobilen pockar på i väskan
Men får ligga
Har varit så trött
Så länge nu
Alla intryck som susar
Fram, mot, ständigt brus
Överstimulerad
Tystnaden
Lukten från det ångande teet
Ögonen irrar runt på den brokiga duken
Registrerar och trevar sig över
En blommig sockerskål
Mina fingrar stryker över
Doftpelargonens blad
Sprider minnen av mormor
Hennes persikolena kind
Mjuka händer
Fnittrande skratt som fick hela hennes kropp att hoppa
"Jag får ha lite grädde i Baileysen annars blir jag så tipsy"
Ett hemtrevligt slammer av bestick mot naggat porslin
Mormor jag älskar dig
Du är så fin