En morgon

En morgon för säkert mer än ett år sen när jag steg på bussen hade mannen framför mig inte tillräckligt med pengar till biljetten. Jag såg hur obekväm han blev, tveksam till hur han skulle göra. Så jag sträckte fram handen och la dit de kronor som fattades. Både han och busschauffören tittade väldigt förvånat på mig, så jag brände av ett stort leende och ett "var så god". Ja, lite vardagssnällhet till en främling kan väl inte vara fel. Förhoppningsvis blir det ringar på vattnet. Jag är snäll mot dig av ingen anledning och då är du i din tur snäll mot någon annan utan någon anledning.

Som i filmen som jag inte minns namnet på. Jag hjälper dig med något, något viktig toch som "betalning" gör du nåt viktigt för tre andra personer.

Min lillasyster hade ett tag en bil som la av lite var som helst, gärna mitt i rusningstrafik på motorvägen. Alltid var det någon snäll människa som stannade och räddade henne. Ofta sa de inte ens sitt namn, bara körde henne hem, utan att vilja ha mer än ett tack. Fantastiskt gulliga människor. När detta hade hänt några gånger bestämde jag mig för att om jag fick chansen så skulle jag försöka "betala tillbaks" genom att göra samma för andra människor. Trots löpsedlar om rånarligor och annat otrevligt. De flesta är faktiskt alldeles vanliga, normala och snälla människor. Och även om det skulle vara en halvkass småskurkig människa så behöver väl de också lite vänlighet och hjälp ibland. Eller?!

Jag har bara fått chansen en gång. En man stod stilla på motorvägen och jag hade sinnesnärvaro nog att hinna stanna och erbjuda hjälp. Han hade ingen mobil och ingen som kunde komma och hämta honom förrän om ett par timmar. Jag körde honom hem. Han ville ge mig pengar. Jag berättade för honom om min lillasyster och sa att det var det minsta jag kunde göra. "Men det var ju inte jag..." Det vet jag väl, men det spelar ju ingen roll egentligen. Vänlighet borde vara lösgjord från relationen till en specifik människa.

Varje gång jag stöter på mannen på bussen nämner han detta "Jag är fortfarande skyldig dig pengar". Varje gång säger jag att det är han inte. Och ändå så ler han lite speciellt varmt när han ser mig och säger nåt om detta. Det är lite synd att han inte "betalar" mig genom att göra samma för någon annan, eller så har han gjort det. Det vet ju inte jag. Jag hoppas att han gjort det.