Idag frågade en kollega mig hur jag och maken träffades. Jag var på tjejkväll och tjejen som arrangerades pojkvän hade herrmiddag samtidigt. Vi var strängt förbjudna att komma till Slagthuset för där skulle de vara. Vi löd inte kan man säga... En av killarna fattade direkt tycke för mig och ville genast bjuda mig på middag. Nä tror inte det. Han var ganska full och ganska tjatig. Stor var han också, mycket muskler. Jättedryg faktiskt, stod och vaktade på mig på dansgolvet så ingen vågade komma och bjuda upp. När vi skulle åka hem, hoppade han in i taxin och tyckte att vi kunde dela den. Visade sig att han bodde helt i andra änden av stan... Hela taxiresan frågade han mig efter mitt telefonnummer. Jag tänkte att eftersom han kände två av mina killkompisar så kan han ordna det i alla fall, så jag sa mitt nummer. Flera gånger. Och varje gång så sa han att han ville bjuda mig på middag. Jag hoppade av och tänkte att det var väl det.
Nästa dag ringde en kille med en riktigt tung järnkeps. Han mådde inte speciellt bra, både p.g.a att han inte ätit och tränat och sen gått direkt på en ganska alkoholinlindad herrmiddag och för att han förstod att han varit ganska dryg mot mig.
Han sa: "Jag minns två saker; att jag tyckte du var söt och att jag lovade dig att bjuda dig på middag".
Jag svarade lite småsurt: "ja det kan jag verkligen förtjäna efter att du var så otroligt dryg"
Jag trodde förresten inte att du skulle minnas mitt telefonnummer. Det hade han inte heller gjort. När taxin hade stannat hemma hos honom frågade taxichauffören om han mindes mitt nummer. "Nej" var ju det ärliga svaret. Då sa taxichauffören: "Det var en söt tjej, se till och ring henne, jag skrev upp hennes nummer. Här får du".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar