Jag undrar varför min kalender är helt full på våren? Hela livet är som en enda stor inbokad tillställning i flera kapitel som tar vid efter varandra utan mellanrum. Allt är roliga saker, men de är roliga med en tendens att svälla. Svällroliga. De tar mer plats än jag någonsin kunnat ana. När de vattnas med uppmärksamhet växer de ohämmat och sväller ut till en ohanterlig amöba som lägger sig runt min kropp och kapslar in mig i sig. Det verkar finnas hur många saker som helst som bara ligger och väntar i någon hörna på att bli igångsatta, bli inblåsta med liv och startade.
Som fästingen.
Tänk dig en fästing. Vi kan kalla den Rutger. Rutger har suttit på en gren i snart tiotalet år och väntat på att ett värddjur ska gå förbi så nära så att han kan kasta sig över det och börja äta. Men tänk om Rutger sover precis när värddjuret går förbi. Vilken otur, då kanske han får sitta där i tio år till. Men Rutger sover inte, han är alert och hakar på i rätt ögonblick och han får napp. I min lite haltande liknelse är Rutger så klart en av alla aktiviteter som sitter fast på mig och ingen "fästing" missar mig. Jag kanske utsöndrar nån sorts jag-kan-hjälpa-till-feromoner? Har läst om ett bärnstenskoppel man kan köpa till hundar så att de inte får fästingar, kanske jag ska ta och köpa ett sånt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar