Lillebror blir storebror

Min minste son går i skolan. Han ska vilken dag som helst bli storebror. Han har under flera år envist insisterat på att "Mamma, det är faktiskt dags för mig att bli storebror nu". På förskolan när han gick där sa han alltid detta och de var lite luttrade och visste att det inte var sant. Men så blev det ju en fjärde graviditet och stolt kunde han nu få berätta detta stora: "Jag ska bli storebror!". Nu är det beräknat till idag (ingen bebis ännu, dock) och han pratar och pratar med magen. Kom nu då. När kommer du? Kom nuuuu...
Så säger han plötsligt lite bekymrat:
- Men mamma, hur blir det när hon är ute i det fria?
- Hur menar du?
- Ja när hon är här ute liksom (svänger med handen i luften framför magen). Kan vi ta ett foto på henne då? Och trycka ut ett stort papper från datorn med henne på?
- Ja visst kan vi det. Vad ska du göra med bilden då?
- Jag ska visa den för dom på skolan.
- Tycker du inte det är bättre att vi tar med henne och visar upp henne då?
- Aldrig i livet!
- Men varför inte?
- Jag är ju jätte rädd om henne förstår du väl!