I helgen skadade ett av våra fyra marsvin höger öga. Troligen, eftersom hon är lägst i rang, har ett annat marsvin sparkat henne. Hornhinnan var synbart delad och hon hade jätteont och satt helt stilla och skakade i hela kroppen.
Ringde direkt till djursjukhuset. Vi var välkomna direkt, men fick också informationen att det kostade 2350kr i jouravgift.
Tänka tänka tänka.
Klart vi åker in, hon ska inte ha ont!
Min tanke var att skadan var så stor att hon skulle få somna in.
Precis när jag ska köra säger dottern "Jag följer med mamma".
Inget att säga om det, klart hon ska få följa med, det är hennes marsvin.
Väl inne har vi turen att få träffa en veterinär som är smådjursspecialist.
Hon hade sällan sett en så stor skada förut. Hon såg oroad ut. Gav oss alternativen; kirurgi, medicinering eller avlivning. Sen lämnade hon oss att prata och bestämma hur vi ville göra.
Jag tyckte att vi skulle avliva henne eftersom skadan var så stor och hon redan var lägst i rang. Tänkte att hon kanske skulle få det ännu svårare att hävda sig mot de andra halvblind.
Dottern blev så klart jätteledsen. Grät en stund och sa sen att hon ville ge henne en chans att bli bra.
Så vi kom överens om att fråga vad alternativen kostade och om det var hanterbart kostnadsmässigt ge henne medicinen.
Så vi bestämde att försöka ge henne smärtstillande var 6:e timme, antibiotika 1gg/dygn, ögonsalva, antiinflammatoriskt och magmedicin.
Veterinären var jättebra och vände sig direkt till min dotter och sa att detta inte betydde att hon skulle klara av detta. Två dygn skulle vi vänta och om hon inte var piggare och fortfarande hade lika ont var avlivning det enda alternativet.
Nu när jag sitter här fem dagar senare med ett piggt och livfullt marsvin känns beslutet riktigt bra.
Vi gav henne en chans och hon klarade det. Det blev dyrt, men djuren är dyrbara för familjen. Vi lyckades med lite praktiskt värdegrundsarbete; alla är värda en chans till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar