Befinner mig i ett kaos av tankar just nu. Snurrar och fnurrar i huvudet. Känns som att det är tankar som måste tänkas, känslor som måste kännas och beslut som måste fattas. Lite som en tankarnas Medusa ser det nog ut i min hjärna. Tankespår åt alla olika håll kommer från samma skalle, men mynnar i tomma intet. Känns som att det är något jag missar. Nägor stort avgörande som jag borde förstå. När jag tappar en tanke brukar jag kunna hitta den igen, vissa tar det ett bra tag innan jag får tag i dem medans andra snabbt är inom räckhåll. Kanske. Kanske. Kanske är jag på väg in i den stora mittlivskrisen. Hugah! Låter otrevligt.
Det jag kan greppa är att jag känner en stor frustration på mitt arbete. Jag gör inget. Med händerna. Jag sitter inomhus framför datorn, i seminarier, i möten, i samtal och jag känner mig omotiverad att göra det. Tycker till och med att det är lite trist.
Längtar efter att skapa något som är konkret, vara utomhus, skratta.
Det har blivit så lite skratt på sistone. Jag är helt trist. Inte så tokig och skojfrisk som jag varit. Det saknar jag. Jag saknar mitt glada jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar