Första intrycket kom andra gången

Idag frågade en kollega mig hur jag och maken träffades. Jag var på tjejkväll och tjejen som arrangerades pojkvän hade herrmiddag samtidigt. Vi var strängt förbjudna att komma till Slagthuset för där skulle de vara. Vi löd inte kan man säga... En av killarna fattade direkt tycke för mig och ville genast bjuda mig på middag. Nä tror inte det. Han var ganska full och ganska tjatig. Stor var han också, mycket muskler. Jättedryg faktiskt, stod och vaktade på mig på dansgolvet så ingen vågade komma och bjuda upp. När vi skulle åka hem, hoppade han in i taxin och tyckte att vi kunde dela den. Visade sig att han bodde helt i andra änden av stan... Hela taxiresan frågade han mig efter mitt telefonnummer. Jag tänkte att eftersom han kände två av mina killkompisar så kan han ordna det i alla fall, så jag sa mitt nummer. Flera gånger. Och varje gång så sa han att han ville bjuda mig på middag. Jag hoppade av och tänkte att det var väl det.

Nästa dag ringde en kille med en riktigt tung järnkeps. Han mådde inte speciellt bra, både p.g.a att han inte ätit och tränat och sen gått direkt på en ganska alkoholinlindad herrmiddag och för att han förstod att han varit ganska dryg mot mig.

Han sa: "Jag minns två saker; att jag tyckte du var söt och att jag lovade dig att bjuda dig på middag".
Jag svarade lite småsurt: "ja det kan jag verkligen förtjäna efter att du var så otroligt dryg"

Jag trodde förresten inte att du skulle minnas mitt telefonnummer. Det hade han inte heller gjort. När taxin hade stannat hemma hos honom frågade taxichauffören om han mindes mitt nummer. "Nej" var ju det ärliga svaret. Då sa taxichauffören: "Det var en söt tjej, se till och ring henne, jag skrev upp hennes nummer. Här får du".

Sockerbråk

Amen hallå!!! Jag ska ju gå ner i vikt och vad gör jag så fort mina hormoner ger ljud ifrån sig då sitter jag här med en öppnad chipspåse och en kaka mörk choklad!!! För tusan! Skärp dig!

Vad menar du, jag har faktiskt rätt att äta detta. Jag sprang säkert 150 meter idag. Det är faktiskt en belöning för att jag sprang till blodcentralen efter att de ringde och bad mig komma för de hade haft en njurtransplantation som tagit hela deras blodreserv i min blodgrupp. Så jag var en hjälte också när jag sprang, nästan i alla fall. För de stängde precis när jag kom, så jag får komma tillbaks och lämna blod imorgon, men då ska jag göra en riktigt god insats och då kan jag förtjäna lite choklad idag när de ska ta en halvliter blod från mig imorgon.

Åhh vilket BS!!! Sluta hitta på lama ursäkter för att äta en massa skräp. Visa att du har en gnutta karaktär och inte bara ger efter för minsta lilla sockerchock som flirtar med dig!

Va!!! Inte nog med att du anklagar mig för att ha dålig karaktär. Nu säger du att jag är lätt på foten också. Herre min je vilka påhopp så här på tisdagskvällen. Nu blir jag riktigt sur på dig!

Du kan bli hur sur du vill. Jag bryr mig inte. Lägg ner chokladen nu!

Nej!
Jo!
Nähä!
Nuuu!
Glöm det!
Nu tar jag den...

Och medan de två bråkar färdigt så vill jag bara säga att mörkchoklad med chili inte är speciellt god...

Fattig på tid

Jag undrar varför min kalender är helt full på våren? Hela livet är som en enda stor inbokad tillställning i flera kapitel som tar vid efter varandra utan mellanrum. Allt är roliga saker, men de är roliga med en tendens att svälla. Svällroliga. De tar mer plats än jag någonsin kunnat ana. När de vattnas med uppmärksamhet växer de ohämmat och sväller ut till en ohanterlig amöba som lägger sig runt min kropp och kapslar in mig i sig. Det verkar finnas hur många saker som helst som bara ligger och väntar i någon hörna på att bli igångsatta, bli inblåsta med liv och startade.

Som fästingen.

Tänk dig en fästing. Vi kan kalla den Rutger. Rutger har suttit på en gren i snart tiotalet år och väntat på att ett värddjur ska gå förbi så nära så att han kan kasta sig över det och börja äta. Men tänk om Rutger sover precis när värddjuret går förbi. Vilken otur, då kanske han får sitta där i tio år till. Men Rutger sover inte, han är alert och hakar på i rätt ögonblick och han får napp. I min lite haltande liknelse är Rutger så klart en av alla aktiviteter som sitter fast på mig och ingen "fästing" missar mig. Jag kanske utsöndrar nån sorts jag-kan-hjälpa-till-feromoner? Har läst om ett bärnstenskoppel man kan köpa till hundar så att de inte får fästingar, kanske jag ska ta och köpa ett sånt...

Adopterade stackars blommor

Plantera blommor
Gräva ner händerna i fuktkall mörk jord
Klippa forma rensa
Många adopterade stackars blommor i trädgården
Skulle till tippen
Här fått ny chans att växa
Och dom tar den
Växer
Prunkar
Blommar
Ger inte upp
Lever

Kvitton

Ibland smyger sig ett litet kvitto in i tvätten bland alla legogubbar, stenar och grus som vanligtvis brukar åka med i tvätten. Detta lilla kvitto är som ett spillt glas mjölk på golvet: aldrig kunde man tro att så lite kan bli så mycket. Hela tvätten blir inbäddad i ett finsmuligt pappersdamm som inte släpper taget om kläderna i första taget.

Är det inte dags att lägga ner kvitton? Sluta med dessa små skrynkliga lappar som ligger överallt och ser skräpiga ut. Bara jag handlar ett paket tuggummi så får jag en flera centimeter stor prasslig papperslapp. Jag tycker man borde få det som ett sms istället. Kostar inga träd, texten bleknar inte, jag kan trycka på delete eller spara det utan att det ligger och dräller överallt. Och tvättmaskinen har förlorat en fiende.

Legogubbar, stenar och grus är spännande nog för min tvättmaskin.