Igår var jag på gymmet. Hade bokat tid med instruktör. Fastän att jag egentligen inte tyckte att jag behövde det. Jag var helt nöjd med att träna på crosstrainern och ta lite maskiner på måfå. Och nu sitter jag här och har jätteont i rygg, bröst och armar. Kom igen, lite till, så duktig du är, kämpa på... Ja så lät det och visst blev jag peppad och gjorde massor mer än jag trodde att jag kunde. Men aj, aj, aj så ont det gör och det är inte det värsta. Det kommer att göra ännu ondare imorgon... Men tänk så stark och pigg jag kommer att bli! Kanske till och med helt snygg till beach 2011. Fast lugn, ett steg i taget.. I takt med att kilona ger vika har maken börjat knota. "Snart byter du väl ut mig mot en yngre, mer vältränad modell". Ja, slutar du inte med det gnället och börjar supporta mig så får jag kanske ta mig en funderare.
Flera av vännerna i vår omkrets skiljer sig nu. Det är riktigt trista "doku-såpor" vi bevittnar på nära håll. Jag frågade maken vad som skulle kunna få honom att vilja skilja sig ifrån mig. "Inget vad jag kan komma på, jag är nämligen omåttligt förtjust i min fru". Naaahh! Det var ju riktigt kärt sagt. Nog den bästa kärleksförklaringen han gett mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar