Svajar vickar skakar

Kom precis på vad Jocke sa om min rumpa i 9:an:
"Det är som ett skepp i hård sjö när du går."

Våga vägra fortkörning

Upprop till alla föräldrar

Varje dag ser jag er.
Varje dag, i era ganska fina bilar med era en till två stycken bilbarnstolar.
Varje dag är det någon av er som kör för fort.

Jag tänker att ni är som jag; medelålders eller däromkring med x antal barn, arbetande, ansvarstagande, diskande, tandborstande, kramande, skällande, gonattläsande föräldrar.
Jag tänker att vi är lika. Att vi tycker att våra barn är fantastiska och värda det bästa.

Vad är det då som händer när ni sätter er i bilen?
Varför ser jag er vilda i blicken och tunga i foten driva era bilar i hög fart mot...
Ja mot vad? Jobbet, mötet, konferensen, vännen, den sjuka anhöriga?
Livet är full rulle tuta och kör fett ös medvetslös.

Jag ser er i bilen och blir rädd.
Jag blir rädd för att ni ska skada mina barn och mig som är i den andra bilen.
Jag blir rädd att era barn ska bli utan föräldrar.

Fakta:
Stress ger tung högerfot.

Botemedlet?
Sluta stressa?
Det är kanske inte möjligt.

Farthållare är toppen. Barnen är den bästa farthållaren, speciellt i 5-7års åldern när de är lite "småpoliser". Visa dem var mätaren ska peka och de kommer att hålla koll på er.
Har jag fel? Är jag en mes som tycker att vi alla borde följa trafikreglerna?
I Tunisien finns det enligt guiden på bussen bara tre regler:
Störst kör först.
Tutan ska användas så mycket som möjligt.
Hellre dö än komma fem minuter för sent.

Skrattar du nu?
Tycker du att det inte gäller dig som bor här i Sverige?
Tänk igen. Varje dag bryter alldeles vanliga, härliga, välanpassade och smarta människor mot trafikreglerna. Smart är kanske inte lika med klok?
Era barn förtjänar att få lära sig folkvett i trafiken av dig och med dig som gott föredöme.
Om du tycker detta är larvigt tycker jag att du ska hoppa över godnattsagan ikväll och istället motivera för ditt barn varför det är ok att du bryter mot trafikreglerna och kör för fort.

Även det lilla sticket får dig att blöda

Igår var jag i en klädesbutik tillsammans med äldsta dottern för att byta ett par shorts. Framför oss i kön till kassan står en mamma med sina tre barn. Hon är tydligen intresserad av ett erbjudande på underkläder till ett av barnen. På bruten svenska försöker hon fråga kassabiträdet om kalsonger till en 10-årig pojke. Kassörskan tittar på henne och säger "Jag förstår inte vad du menar" och mamman försöker igen. Det är nu jag ser det. Det är litet men det är inte osynligt. Kassörskan har en min. En min som gör att jag börjar iaktta henne. En min som lite, men för mig tydligt säger "du är till besvär". Mamman visar på sin son och på erbjudandet och verkar mena att det är fel storlek. Kassörskan säger igen "Jag förstår inte vad du menar. Vad är problemet. Här är kalsonger. Det är ta tre betala för två, det kan väl inte vara så svårt. Det är ju bara att ta. Är det fel storlek så finns det där nere" hon pekar mot en annan del av butiken. Mamman ler ursäktande och säger "Jag prata inte ... mycket ... bra" sen går hon åt det håll kassörskan pekat. Jag försöker le ett "du är inte besvärlig, ta den tid du behöver-leende" men vet inte om jag lyckas.

Nu är det vår tur.
Vi ska bara snabbt byta från en storlek till en annan. Vi har kvittot och etiketterna men prisetiketten har ramlat av. "Man får egentligen inte byta om etiketterna inte är på". "Aha" säger jag "vilken tur att vi tog med dem då". "Dom ska sitta på". "Oj då, det visste jag inte". Kassörskan börjar vrida lite på shortsen, väger dem i handen.
Jag tror mig förstå att hon står och väger om hon ska låta oss byta eller inte.
Då säger jag "Så fint att vi får byta fastän etiketterna inte satt på" och ler.
Nöjda går vi därifrån.
Vid utgången ser jag mamman igen.

Då känner jag mig sorgsen.
Sorgsen över att jag som kan språket kan ordna till det och få gjort det jag ska medan denna mamma inte ens kan få hjälp att handla kalsonger i rätt storlek till sitt barn.
Jag vet att mitt leende inte kompenserade för kassörskans min och jag vet att det jag skulle gjort var att gått in och gjort hennes jobb. Jag skulle hjälpt mamman, för att det hade varit rätt och för att visa biträdes*svordom* hur hon skulle gjort. Hon skulle gjort sitt jobb och hjälpt mamman. Hon skulle varit vänlig och tagit sig tid att förstå. Hon skulle visat att alla kunder är lika mycket värda i den här butiken. Kunde hon inte lämna kassan skulle hon kallat på en kollega som kunde hjälpt till.

Jag vet inte vad kassörskan har för erfarenheter. Kanske dåliga som gjort henne cynisk och som nu gör att hon tror att alla vill illa, vill stjäla, vill luras. Hellre fälla än fria. Det hon gör är att döma ut mamman på hennes utseende och hennes språk.

Jag vill inte dömas så.
Du vill inte dömas så.
Vi har rätt att inte bli dömda så.